Loneliness the bane of sanity.

I will admit this is an emotion I have feared for a big part of my life. Remember thinking "I do not want to die alone." and so on.

But what is the basics of loneliness and what makes you feel alone?

You can experience loneliness when in an empty room, in a crowd or even when hanging out in a small and seemingly intimate group of people.

Possible causes might be that you are physically alone, no one talks with you, no one needs you, people do not seem to understand you and the list goes on.

But what is this emotion actually used for and why do we get lonely?

I think what this emotion is really used for is to tell you that you need something. Especially in the realm of relationships and that it is your wish for feedback of some sort. It is a drive to get what we need in those relational realms.

The problem in this is that there is more to loneliness then loneliness alone. I think it is common practice and perhaps a part of human nature for humans to simplify perception of emotions by linking or grouping them together. Thinking about the word love would probably trigger a lot of different emotions and associations in different people.

For example: Someone who is in a healthy and prospering relationship would link it to things like joy, security and numerous positive traits while someone who have had many bad experiences may link the same word with betrayal, unhappiness, loneliness and despair.

Considering this, someone who feels lonely might also feel fear or despair at the same time as loneliness as by association and might even mistake loneliness for these feelings since they in that persons mind is one and the same.

So instead of seeking out feedback from peers or yourself, as loneliness might trigger, you feel fear and despair. You feel like it is no use even trying to satisfy those of your needs.

So how do we deal with this irrationality?

I would argue a direct approach by overcoming the fear or despair itself. Realizing that there is no danger in seeking contact with oneself or another person. Realizing that it is in no way hopeless to change your current reaction to loneliness, to mold your perception of things.

Because when you have taken your first step towards a person you are already on your way to him or her. Because when you have opened your mouth you are already on your way to ask for feedback.

Everything within the realms of your mind and body is possible and nothing there in is impossible. You have both the power and the tools to use loneliness as a means to enhance your life instead of letting it enslave you.

Flingor

Flingor på vårat bord.
Slingor av kanel beströr filen dem serveras i.
Beskyddar oss från magens kommande ilska.
Gör dessa socker beströdda små flarn.

Oberörbart

Glädjen som motas av hjälplösheten.
Ord som hänger löst men inte ger någon tröst.
Då trösten är något någon annan måste förlösa.
För att orden inte ska hänga ont lösa.
Då man förstummad är i en sådan sits.
För att man inte kan säga dem orden själv.

Det är inget vits.
Meningslöst och förvärrande,
hade sådant varit.
Oberörbart och obekvämt äro känslan.
Ja till och med fylld av ängslan.

Snön faller

En snö droppe falla.
Vi åtnjuter då vars en Kaffe och fralla.
Då delar vi det med alla.
Den underbara stunden
som snart av vår värme smälter bort.
Visserligen är den kort, men av glädje fylld.
Glädje av olika sort.
Den smälter bort allt som är hårt.
Med ljus som på snötäcket som utanför glimrar.
Fördriver vi sedan med pepparkakor flera timmar.
Julen är snart här, men glädjen som över den trär.
Är något som vi skapa lär.

Öken vandring

Efter en lång vandring igenom öken och sand.
Hittar man en oas i ett land som var för en okänt.
En plats man aldrig tidigare sitt ansikte hade vänt.
Nytt liv sprudlar, vattnet är mjukt och kyler ens strupe.
Grönskan frodas och skänker skydd från alla sandstormar.
Blommorna skänker värme och fyller ens ögon med vackra intryck.
Man rycks upp och känner inte längre något tryck.
På kvällen man ligga under en majsetisk palm som på morgonen skänker en härlig dryck.
Spegelbilden i oasens stora sjö visar en i ens bästa dager, och ens sinne är nu långt ifrån magert.
Nu vet man att livet fortsätter fagert.

Stalkar sig själv

Hej David jag har kollat in dig på avstånd länge.
Jag brukar stå här utanför maxis stänge.

Ditt hår glänser undertiden jag glor igenom din brevlåda.
Jag får sådan jävla klåda när du tar på dig din t-shirt och detta skåda.
Ibland stör jag mig lite på hur du svänger i dina nya byxor.
Det gör så jag går hem och polerar mina yxor.

Men det är ett lyxproblem i min värld bara man kan se dig hålla låda.
När jag följer efter dig på din färd.
Hur kan du le så glatt mot den där kassörskan.
Spelar du mig ett spratt när du delar bannanen med hon du bjudit på fika.
Vi alla kan inte vara lika men varför inte min tilvaro du berikar.

Jag sover med en bild på dig på min vägg.
Och lyssnar på ett band jag spelat in på när du steker ägg.

När jag hör dig spela ljuv musik så rusar jag igenom stadens trafik.
För att hinna fram i sista sekund när du fyller din spann med damm efter du städat.

Hur kan du fåråda mig med alla dem där på facebook, när jag sende dig en visbok.
Är det för du inte kan sjunga eller är visorna mina dumma.
Jag ser dig åka till någon som kommer dig utråka.

Jag står här långt borta och inser att livets stunder är korta.
Det här är mitt sista brev, men det var du som gjorde så det så här blev.

I keep on falling.

I keep on falling,
down along a dirty road.

But on my lips,
is a dirty smile too.

So it's alright,
because i´m home
and I will put upp a fight.

In all this light,
I know that I'll soon be att a great height.

Far from alone,
my ego bursts in flames.

Don't mind the stains.
It's not from my brains.

I land on my two feet,
standing with my head high.

It's not something
that was done on the fly.