Återbli fri

Jag traskar längs en snitslad bana.
Fälten och naturen kring
den stig jag vandrar på brinner.

Rädslan att traska där igenom är enorm.
Borta på andra sidan så går världen vidare.

Mina drömmar är alltid dem samma.
De spelas bara ut på olika plats.
Jag sitter vilades i en frodig oas.
En annan framför ett ståtligt palats.
I ytterligare en beskådar jag en stor fruktklase.
I alla dessa står du vid min sida.

Turlig en så har alla regler kvar sina undantag
ibland så känner jag mig stark och inte svag.

Då i en av de här drömmar så lutar jag mig mot en ek
och ser ut över en himmel som är allt annat än blek.

Där svävar du i luften och flyger fritt.
Tänkandes med ett leende på läpparna
så här önskar jag att det hade blivit.
Med armarna rakt ut i vädret så seglar du förbi.

Självmords spjut.

Lutades mot en vägg
andas jag ut
minna lungor de äro fyllda av rök.

Det känns som gång på gång
efter vart bloss
en gnutta av mitt liv andas ut.

Ville leva ett liv
utan gränser
fri från allt
utan att se något slut.

I denna dimman ser jag icke
hur världen
den glänser
bländad av allt förfärligt stök.

Bärandes på solglasögon denna
mån täckta vinternatt
tar jag mitt liv
puff för puff.

Allt kanske inte går
som man önskar,
Varför kan jag inte
se hur det grönskar.

Stel och frusen
nu släkte dem alla ljusen.
Glöden faller till marken.

Slutet på cigaretten
mitt enda självmords spjut.

Chivalry

Det brinner
En svunnen glimt
av ett leende
Passerar i revy.

Stående stilla
som en stenstaty
etsad av fågelskit
lämnad kvar efter
detta skeende.

Som ett historisk
monument
för den som inte segrat.

Lågorna härjar
och spåren
de försvinner.

Hästen har stegrat
och är på flykt
över brända ängar
igenom skog som en gång stod.

Askan damm det klibbat
i ögon som en gång log.

Imperiet drar fram
Med fanor
där det en gång var liv.

Tät i spåren
följer
regn
sol
och nya frö sås.

Men det som fanns
nu aldrig återfås.

Nu endast ett minne
blott
Långt bort om östan vinden
sitter han
i sitt slott.

Sådant är allt inte.

Du kom över en stig
bortom denna tid.

Du vandrade rakt in
Innanför min mur.

Jag lätt dig fritt
vandra i min bur.

Du hängde inte jackan i tandburen.

Jag glades ändå
du spridde överallt glädjespån.

Men nu när du lämnat
och världen har rämnat.

Så vill jag inte
Städa den röra du skapat.

Jag har trillat
mina knä har skrapats.

Ingen chans
Ingen dans

Fortfarande var hela
världen ur balans.

Men plötsligt slog dörren upp
jag trodde jag hade fått krupp

Större delen av spånen
ja de blåste väck.

Så aldrig kommer jag
vrida klockan tillbaks.

För jag har vinden
bakom min rygg.

Springer jag framåt
då känner jag mig trygg.

This feeling of losing...

When you have gone through hellfire and seen in the eyes of daemon.
While flowers have just withered away and you have felt the fury of angels.
Swimming in a pond of lava where just like in a desert there are a few oasis.
Watching heaven from afar seeing the waves slowly take you farther away from it.
Waiting for a storm of snow to take the fire away filling the world with steam.
Looking for something different that will just be enough to stay on earth.
Sitting in a desolate house on the prairies glancing out on the moonlight sky.
Screaming out to the empty room i wish that I could fly but just now I rather just die.

You did your best!

You did your best.
To the hell with the rest.
I'm glad that I once stood by your side.
Even if my place now is in an empty stride.

At the end of this hour you are still a bright and clear flower.
You are constantly blooming in all the colors of the rainbow.
It has come the moment to reap what you sow.
Life can never give a fatal blow.

You did your best.
Life is an ever continuing test.
The awnsers are never clear and sometimes bring fear.
I will always be near.

Ohhh why.

Why do I want to talk with you?
When did it start to feel like this?
What is it that lurks out there that I miss?
Where did these thoughts come from?

Did they start just now or did I carry them for long?
Do I ever stand a chance to see and end to this?
Did things happen for a reason or is there nothing like that?
Do I really need all of this or is it just a low hiss?

The sounds of madness the moments of clarity.
I hope the world will give me some charity.
Walking a path of unknown things with boots of luck.
I wish for a moment where I can be start struck.


Along a line so long that I can't see the end.
At a place where I cant make strings match up or unfold.
Sometimes I really think that this is getting old.
Out there in the cold I'm scared of it all.
Not wanting answers to these questions rather rolling the ball.

But I can't relie on a truck that drives it self.
I have to stretch my hand out and make amends.
Grabbing it to be my own throw those fears away.
And with my own two bare hands all my ghosts slay.
Some people say that you can only pray, but I say nay.

Because only myself I may my future create.
It is not served on a golden plate.
Time is ticking and I better act before it's to late.

Scramble my world! (Nytt på riktigt Whoa!)

Ett virvelmoln av ilska
en hammare av passion
Ett askfat av kärlek
En kniv av omtanke

Ja ett liv som bara blev som det blev.

Jag bara drev och drev och fick inga brev.

Som en skördetröska drar man igenom det.
Omedvetet på jakt efter mer än det man kan ta.
Flera tippar fram på tå. Men kanske allt för få.

Med ett bälte av TNT tar man raska kliv fram.
Bered att offras som ett lamm för att vinna det man vill.

Ja att ha kraft nog att klara av det klivet är långt ifrån givet.

Med ficklampan i hand och blodad tand letar man igen alla vrår.
Var finns styrkan varifrån får man spänsten.
Utan den så blir man inget annat än en gnäll sten.

Alla missförstånd som skapas när man låter det på ytan skrapas.
När man bara lyssnar men inget hör och allting saknar innebörd.
Ett bombardemang av information
Och ställer man sig i vägen så tar man ton.

Egentligen så är man bara en i mängden
i mänsklighetens stora pluton.

Fjorton dagar och fjorton nätter
så kändes det som att lyssna på kastanjetter
Ingen rast ingen ro kan vi inte bygga en ny bro.

Ja på drömmarnas land vill jag tro och i trygg hamn ro.

Do you?

I know that you at times think about it too.
How the feelings just came out of the blue.
But what if it's still here and true.

I remember the Spring that came when I found you.
The Flowers that grew like never before.
The Crazy moments when i was rolling around on the floor.
A world was shown and life was like an open door.

I know that you at times think about it too.
How the feelings just came out of the blue.
But what if it's still here and true.

That summer with all those moments talking with you.
The Air so clear moments so dear.
The Laughter that came and smiles who made a lasting dent.
A Time where we filled each others hearts and time was bent.

I know that you at times think about it too.
How the feelings just came out of the blue.
But what if it's still here and true.

Do you ever wonder how fall could have been with me.
The Nights could we take them for a spin.
The Dreams would they still be the same old with you.
A life where we were not silent and tried to mend it with glue.

I know that you at times think about it too.
Now our feelings are just some shade of blue.
But what if it's still here and true.
Would we still be through?

Message to the Bullied

I dont want to stand here watching your monsters from the past come back again and again to bully you.
To see them push you around and controling what you do with your life.
I dont want to allow them to make you feel down and stop you from doing what you want.
I dont want you to face them alone either because im here ready to make a stand.
I may not be an expert on your monsters but i have slayed many of my own.
I may not even succed but im willing to bet my life on it.
Because you deserve better then being in the chains of those fiends.
I believe in you thats why im still standing here stuborn as a bull.

Nattens svar

En vind så klar en himmel så bar.
En tanke så som är helt underbar.

En bubbla av glädje som verkar snubbla bort.
Ett hopp så långt i ett utrymme som känns så trångt.
Ett avstånd så långt.

En mur så hög, in i en bur man flög.
Till en värld som inte dög.

Ett leende så stort, som man inte ville skulle gå över fort.
Värme så kall att man lika bra kunde ha sovit i ett stall.
Ett väg där man ibland inte ens kan höra en knall.

En vilja som vill väl, skänker en lilja till ens själ.

Just don't care.

Japp har funderat länge och väl nu.

And "I just don't care."

Jag gjorde det vad dem än sa.
Det kanske blir bra sa ju jag.

Så då kan jag väl upprepa mig
och åter göra det igen.

För frågar man inte
ja då svarar ingen.

Ja, jag har frågat mig själv.
Yes, "Måttet är rågat."

Det är en lögn jag säger,
That "I just don't care."

Jag brukar tänka
"Om man kör i genom livets sänka.
Då kan det lika bra stänka."

"Hälften vågat hälften vunnet."
Undrar var min tandborste har försvunnet.

Roll

Finns så mycket jag vill säga men det spelar ingen roll.
Ibland tror jag att skogen är full av troll.
Men isåfall kanske dem bara spelar boll.
För i skogen av minna tankar så behövs inget parasoll.

Kompromiss (Omskrivning av bob hund låt.)

Ibland känns det som jag låter löjlig
Men min önskan är ju inte helt omöjlig
om viljan är det minsta töjlig

Kan någon för en gång skull enas,
vi låta det förgångna vara glömt.
För inget är på förhand dömt.

Jag vet inte vad du tänker,
för orden om det med sin frånvaro blänker.

Ja mitt hjärta kommer förstenas
om vi på detta sätt förgrenas

Närhet

Som små små små, myror som bygger sig ett bo
vandrandes längs en luftig sommaräng.

Så känns det när man tänker på att ligga och hålla om dig,
kanske på en ny bäddad säng.

Inte säga ett ord bara låta tystnaden tala för sig själv
när hjärtat slår hårt och går i revelj.

Längtan blir ju snart verklighet, ja
ögonblicket när jag får känna mig trygg i din närhet.

Knight

I want to see your happy face.
Cause it's what makes me smile with ease.

Give me some seconds and sit there with an open heart.
And I will try to move your world.

Cause I have a hunch.
Maybe I can bring you a bunch.

Your words make me sleep safe att night.
You are my great red knight.

You may not have a shining armor.
But a heart that is more and warmer.

Sockersöt?

Just nu sitter jag här
och tänker sockersöta tankar.

Allt från kamomill till doft av musk
strömmar igenom huvudet.

Men där finns inte bara
sådana tankar dränkta i glasyr.

För mycket sådant gör mig jue bara yr
så jag säger det som det är.

Just nu är jag kär!
Och det är ju inte bara jag
som på den känslan bär.

Varför det är så här
det kan jag icke sätta fingret på.
Aldrig för har det känts på det här sättet.

För när jag snackar med henne då
känner jag mig så lätt att jag går på tå.

Nu blev det sockersöt igen
Men hon ju med sina härliga sinne
mig med lycka klär.

Längtan tills om femtio dagar
då man får med henne tid spendera
den är ibland så ofantligt stor.

Men det känns som allt kommer vara värt det.
För att,
när dem som för varandra är dem rätta
har varandra äntligen funnit
då är många men inte alla svaren lätta.

Då dem tillsammans något underbart har vunnit.

Sagan som är verklighet

Som röda flammor sipprandes ned längs två blåa smaragder.
Prydande finna gyllene silkes lika drag.

Med en impulsivitet som är både omtänksam och glädjande.
En nyfikenhet som glänser och sår hopp.
En ärlighetens blick som skänker trygghet.
Inte alls främmande för någon barnslek.

Ja för henne så tickar mitt hjärta och det slår.
Längtar tills augusti då jag henne i verkligheten se får.
Så långt bort men det känns som sträckan till dig är kort.

För du slog mig med storm och lämnade något nytt inom mig.
Något jag aldrig tidigare skådat eller känt.
Viljan att göra dig glad var dag och få stå vid din sida.
Jag är nu din Frida.

Drakens år

Slingrandes över en bar himmel
Ut i en fantastisk episk dans.

Vingar som galant slår ut
Längs skaltäckta ryggars rand.

Mitt ibland deras eldkläda inferno
Återfinns något mer än vänskaplig balans.

Beskådade från en solstänkt strand
Siktas deras käftar som slår band.

I luften rungar det av dånande ljud
När dessa giganter ger klara bud.

Det är ett utbyte av stora känslor,
Där ingen verkar vilja låta det rinna ut i sand.

Idealbild

Skuggor och ljus,
Bortom sus och dus.

Glitter och fnitter,
Inget känns som meningslöst kvitter.

Ärlighet och härligheten,
Som skänker den stora tryggheten.

Klarhet och ögon,
Som allt det underbara ser.

Nyfikenhet och Impulsivitet,
Så kanske man en gång mer vet.

Vinst eller förlust,
Ja alla vet vad som gäller i slutet av en dunst.

Smak och talang,
Det slår an med en ljuv klang.

Ja allt detta vinner min favör.

Där uppe

Som smaragder, opaler och alla världens ädelstenar
sprida över det svartaste lenaste silkestyget.

Gnistrande och glänsande i lätt bris.
Allt sammanbundet med gyllene silver och guld trådar.

Så storartat och underbart när man det stillsamt beskåda.
Det är som ett stort lock på våran stora låda.

Där i är allting möjligt och ingenting känns löjligt.

Livet före Efterfesten.

Bortom skyarna, långt ifrån alla de ensamma byarna
där beslöjas längtan
av flertalet gyllene trådar

Ingen där att bedåra denna kristallklara vision,
en mystisk karta
full
av hopp och underbara mål

Den, en naiv avbild av en värld,
som är allt för snål
För i tiden brände man det man inte ville veta av
på bål,
nu man dränker sådant i alkohol
på någon ytlig förfest

Ursäktad för allt
så länge man inte kunde rå för det
Är man endast berusad på livet,
så bär man det fulla ansvaret

Trots att efter eget sinne så satte man i sig en pinne

Inte bara två,
för om inte livet kan ge
så är det allt för få

Man får icke uppleva livets hjärtliga
och fridfulla efterfest,
för just här och nu
finns allt det där som gäller mest

Allting kanske började i baksätet
på en beige volvo
Men himlen framför dig är klarblå,
ja, långtifrån grå

Efter regnet följde svala vinbyar
och torkade alla tårar
Med dem så blåste
all ångestfylld framtidsskräck väck

Vändningen kommer,
dörrarna slårupp
ljuset strålar in.

Varenda dammråtta flyr,
längs golvet vandras det med mjuka steg

Självmordspilot.

Jag en självmordspilot som flyger genom vardagen.
I rask takt söker jag upp minna mål stora som små.

Sittandes i en cockpit pryd av söta mjukdjur.
På mitt bröst hänger en bragdmedalj för min lojalitet.

Genom rutan ser jag det molntäckta livet rusa förbi.
En oändlig horisont med tusentals olika potentiella mål.
Det gäller att inte vara snål så jag tömmer allt jag har på ett.

Utan att inse hur jag icke längre kan ta till reträtt.
Jag tror att allting är på topp och inget sätter stop.

Då uppenbarar sig ett berg som är av den gråaste färg.
Men allt försent jag försöker väja.

Incognito Ergo Sum

Standing on top of the rock.
Under the twilight makeing a golden vow.
Clenching my fist in self awe.
Only I, Myself can do it.
No one else has the power nor the insight.
What it takes or the fine tools.
To make my future.

I have to grab it with my own hands.
Only I, hold the will and the fortitude.
To make it so.
One day at a time.
Step by step along the line.

Ingen!

Ingen ser det.
Stolen som står på sned.
Dörren som slår på glänt.
Repet som hänger från taket.
Blicken som stirrar blint utan mål.
Såret som är så obehagligt naket.
Blodet som rinner ned över golvet.
Snaran som sakta men säkert drar runt halsen.
Knarret i golvet som inte vill ge sig.
Andetaget som enbart fylls med vemod.
Menlösheten som en fågen tagit.
Smaklösheten som fyller allt annat än ens mun.
Självplågeriet som egentligen inte har någon grund.

Ja!

Ingen ser en när man i tystnad faller mot det man tror är jordens avgrund.

Menigslöst dravel?

Med öppna ögon ser jag ut över dagen.
Det jag såg var mer än jag kundat tro.

Var det kanske något jag innan inte förstod?
Eller viste jag det hela tiden?

Jo så är det nog.

Ibland blundar man för det man ser.
Fast det ett klart ljus sken återger.

Bortom, ängar, hav och strand

Brinande ängar av tim och tej.
Stormande hav av vatten så salt.
Flodvågor som slår hårt mot kustens sand.
Rökmoln som täcker stadens rand.
Skeppet som ännu inte kommit i hamn.
Längtan efter regnet som släcker dessa lågor.
Hoppet för stiltjet så att man kan gå i land.
Drömen om ännu en gång längs en badstrand.

Beams of dreams

I have made my decision.
When time comes; I’m going to speak my heart.
It won’t be sugar coated or filled with promises.
I’m not a man who can create sparkling miracles.
But I however am the man who will try to make the impossible possible.
I have hopes, I have dreams, that i want to spread like beams.
Though it seems that i sometimes shy away to my dismay.

Muller

Över planeter och och stjärnor.
Vandrar minna tankar små som atomkärnor.
Dem kolliderar och skapar större explosioner.
Som legioner vandrande framåt över en äng
mullrarar det i min skalle.
Jag hade mycket häldre suttit och en nalle kramat.
Än att sitta här och känna mig trött och matt.
För jag är så trött på att leka tafatt.
Fast så är det säkert när man jagar världens dyrbaraste skatt!

Inte menat för han?

Långt bortom skyarna sitter en man på en bro och glor ut över havet.
På ett skepp som har lämnat hamn på väg mot okända äventyr.
I has sinne finns bara tankar på vad som lurar bortom vindbyarna.
Vad hade hänt om han hade med sin kista fått följa med på denna färd?
Hade hans liv blivit fullt av flärd hade han blivit mer lärd.
Tog han inte chansen eller var det inte menat för han?
Kanske omedveten han frihet vann.

Dialog

Ett samtal en dialog mellan två.
Där båda deltager i konversationen.

Aldrig kunde jag tro att ett sådant kunde få
mig att känna sådan total lugn och ro.

Några ord några skratt slank igenom på båda håll.
Det var som att kasta boll men icke som på plank.

Att ha funnit någon som kan ge en sådana svar.
Får världen att kännas rätt underbar.

Minuterna gick men dem kändes så korta.
Då plötsligt var det slut och min nervositet borta.

Flagga

När alla flaggor blåser i vinden.
När alla skogar är gröna och frodiga.
När freden inför dörren står på tå.
Är allting perfect då?

I saw it all tonight

I had a meeting with Mr. Past this cold and lonely night.
He stood there with a pale face but with a big grin alight.
I took at seat at his dusty and moldy old table.
He picked up a old ragged book, the book of my life.

I turned the pages looked them over with a big glare.
He was sitting there viewing me crossing his hands.

I looked at all the happy moments and all the bad.
He said that ”It could have been much more sad.”

I closed the book rapidly with a hard hand.
His grin disappeared in the blink of an eye.

I said that i probably won’t come around much more.
He tried pushing the book in my face.

But I stood up and walked away in fast pace.
He yelled at me and screamed ”Remember my name.”

I answered, ”You are what made me what I am.
But I need to spend my time in the present.
So that i can make my self a future.”

Calling out

Give me a chance to get to know you better.
I could write you a letter full of light and gloom.
Cause I so dearly want to set you abloom.
Takeing it slowly one step at a time.
I dont want to be a mime or a slime.
But i would do everything to make you never regret it.
Even if I really don’t know where it could end.
I truely would like to you this letter send.
Maybe you will become a close friend.

Dessa eviga drömar

Drömmar som strömmar igenom min kropp var natt.
I dess sömmar ser jag alltid samma sak.

Visionen och syner om hur jag en dag blir kär igen.
Ansiktet är inte klart men visst vore det underbart.

Ibland känns det som om jag har en hum om vem det kan vara.
Kommer jag igen klara av att hantera sådana känslor?
Frågan ekar i min skalle.

När det kommer så måste jag ge det en chans.
Inte bara sitta och titta på distans.
Eller fly ut till ingenstans.

Dem orden

Dem orden som är så tunga att bära på
men endån så fluffiga och goa.

En kännsla av att bära ett fyrverkeri inombords
som man delvis kan på nära håll beskåda.

Samtidigt som dem är så enkla
så är dem så svåra att lägga på sin tunga.

Fast man säkerligen helst av allt vill dem för hela världen sjunga.

Tillbakablick

Folk påstår att jag har ordets gåva.
Men när det verkligen gäller,
då vet jag inte vad jag ska säga.
Då känns det som jag nästan blivit stum.

Jag tänker att det ska sägas när tiden är inne.
Dem orden som är så tunga att bära på
men endån så mjuka och fluffiga.

Men varför flyter dem inte bara ut så lätt.
Även fast det antagligen vore rätt.

Jag hoppas nästa gång jag står där
och verkligen vill ytra dem att jag säger dem på ett knepp.

God morgon

Morgonen här nu gryr
Oj det är nästan så att man solen skyr
Tankarna till annan plats flyr

Sovit endast ett par enstaka timma
känns lite som hjärnan har börjat simma

Räddaren i nöden är här
Kaffe bland flera andra saker som jag håller kär

Funderingar?

Om man inte kan sluta tänka.
Låta sinna tankar vila på en sak.

Om man inte kan sluta sakna.
Känna tomhet när en sak inte är där.

Om man inte kan sluta hoppas.
Att den också tänker sådär.
Är man då kär?

Dem tankar

Tankar som bara flödar och rinner ut på annat håll.
Bilden av paradis som flytter förbi fönstret.
Vinden som lungt blåser iväg till fjäran land.
Andetaget som uteblir och pausar ens världen.
Blinkningen som omdelbart slukar ens själ.
Ögonblicket som man går hand i hand.

Ett pris på detta kan icke sättas.
Den tidpunkt då två hjärtan möts och slår band.

En vädjande vision.

Om du var en fisk som simmade fritt i dem sju haven.
Då hade jag satt mitt hjärta på en krok av guld.

Sänkt det till havets botten och sjungit min finaste sång.

Hoppats på att du hör den och blev intresserad.

Om du kommit för att inspektera vad det var
då hade jag sänkt mig själv ned längs linan.

Tagit loss hjärtat och skänkt det till dig.

Ack jag vill inte fånga dig på en kroka av guld.

Då vore du inte längre fri och din skönhet hade försvunnit.

Jag vill ge dig det som jag anser är ditt.

För att om hjärta mitt icke kunde skänkas bort
då hade jag endån klarat mig utan det.

För ett hjärta utan mottagare är som en värld utan luft.
En himmel utan sol och måne.
En värld utan hopp.

Jag vill inte sätta dig på piedestal.
Men jag visar dig gärna bergets topp.

Du behöver inte ta emot min gåva.
Vänder du så inte längre jag står här.

Då det åter på resa bär.

En vision.

Så har mitt hjärta ingått i någon hemlig pakt?
Stod jag inte på min stora försvarsmur i givakt?

Invaderad av något okänt som inte mig har skrämt.
Som tassat in på blommande bomullstuvor.

Jag söker igenom mitt stora rike.
Har jag för funnit något utav dess like.

Trevande och bländad av ljuset
vandrar jag långsamt runder.

Tror att jag har skymtat något sådant här innan.

Något har under min vandring prytt mitt golv med blommor.
Av alla de slag, tussilago, blåsippor och orchider.

Är detta en förberedelse på hjärtats dag.
Kommer det att slå flera slag.

Men synen min den är vag.
Det kanske ännu dröjer ett tag.

Spegel spegel på väggen där.

Jag vill sjunga ut det stort och starkt
men det finns ingen som lyssnar.

Men jag står här och låter orden glida
sakta sprider dem sig när det mot kvällen lida.

Sittandes i min vrå tänker jag på ett nummer som kan bli två.
Bara så du vet så tänker jag aldrig säga hejdå.

Lutandes ut ur mitt fönster står jag på tå.
Inte heller tänker jag låta dig gråta under himlen blå.

När nu vinden mjukt fläktar mot mitt ansikte och minnen återge.
Vet jag att jag aldrig någonsin kommer vilja dig överge.

När jag nu lutar mig bakåt och ser ut över det så magnifika.
Ja då vet jag att jag aldrig någonsin vill dig svika.

Då jag ser mig själv i spegeln så tänker jag inte ljuga:
”Jag är ej en överman men jag hoppas ändå att min kärlek kan duga”

Väntan

I väntan på något bra så tickar varje sekund
som om den vore en timme

I stunden då man tror att det inte är långt kvar
så ser man världen gå förbi i slow motion

Men vad gör man när man bara kan vänta
och stå som en åskådare till ett händelse förlopp

Kan det då skada att ta initativet
och ta sig varmsamt framåt?

Dem säger att den som väntar på något gott
han väntar aldrig förlänge.

Men händer det verkligen något
när man bara står stilla här så länge?

Men jag har bestämt mig
att man kan vänta och gå.

I never told...

I never told anyone about my fear of being rejected.
I never told someone that i sometimes hide from my pain.
I never told that person that i at times rather run then fight.
I told her to leave me alone, but it was all a lie, cause I was afraid to get to close.
I never told her that she finaly got thru to me and made me see where i went wrong.
I should have told myself to be true.

Hemma

Var är hemma?
Är det där man bor, eller
där man trivs?

Kan det vara där man känner sig trygg, eller
där man hämtar all sin glädje?

Platsen jag sitter på nu är min borg,
men mera glad jag mig känner på fart igenom ett torg.

På resande fot jag trivs för då jag är i mitt esse
att resa och se nytt är nog ett stort intresse.

Förståelse

Jag har letat och funnit målet
men kvar återstår resan.

Den kan vara lång
eller möjligt ack så kort.

Men jag ser med mina ögon klart
att den redan har tagit fart.

Ett steg fram emot ett nytt möte
så möjligtvis jag kan nå det jag sökte.

För jag känner djupt i mitt hjärtas sköte
att jag en gång i tiden från detta löpte.

Inte mera jag från detta kommer fly
för nu min tanke på det är tung som bly.

Svallande Kännslor

Svallande känslor så starka som eukalyptus doft
Vilda och springande spår i rött stjärnstoft
En snabb marsch igenom vardagens torft

Tankar som översvämmar alla minna sinnen
Det hjärtat som slår bakut just i denna timmen
Hoppet som önskar med detta skapa ny minnen

En eufori nyanserad av alla regnbågens färger
som med klarhet underverket tydligt återger
för jag tror mig nu veta vad jag i henne ser

Framtiden

Mitt hjärta det bulltar och det slår
Men jag går inte varsamt på tår

Jag vill veta mer av det jag ser
Då jag nu sitter här och ler

Lugnet har åter infunnit sig
och nu gäller det bara mig

I väntan på något speciellt
Så känns allting potentiellt

Möjligheterna ligger framför
Då dået icke längre mig stör

Morgon

Hennes pose framställde en mystisk skuggning över rummet när hon stod där i morgonskenet och lutade sig ut genom fönstret.

Alldeles nyvacken beundrade minna ögon den konturen som syntes mellan solens strimor.

Bandit

Och hennes skönhet bländade mig totalt
trots att jag med all min kraft försökte motstå
då min blick den föll mot henne så hårt
att jag lika gärna kundat vara en enarmad-bandit

Straight

Mindlessly i indulge myself in sweet little lies
woven under the candle light of illuminated fire
i want to fall along a path of dire straits
but what if this was fate and i lost faith

Fjädrar

Med fast grep håller jag mig kvar
bakom skymningens standard
Rädslan att låta flagan falla
Min gallions figur slå i marken
Den är så stor och tung
Hållandes i flyktiga fjädrar
Har minna händer frösit fast

Likt papper

Med min blick klär jag sakta men säkert av lager
för lager av den skrud som beklär din själ.

Ut över världen strålar de kristall liknande elementen
som din själ har lagts på som grund.

Sakta simmande i dess ljus
gör jag allt för att få dessa att lyssa starkare
genom till sjänkt glädje.

För den glädjen du sjänker mig är beständig
och ger en kännsla av att vara oändlig.

Det gör dig värd allt gott som kommer din väg.

Det jag tror på och Känner.

”Hon har slagit igång något inom mig.
Djupt nere i magen känner jag
hur något det bubblar och pirar.

Dessa förnimmelser värmer mitt hjärta
får det att slå snabbare och kännas värmare.

Ur mitt hjärta gror blommor och träd som aldrig för!

I det landskap som en gång var fullt av fåror
växer nu något helt nytt precis som hon gött det med något.

Just det hennes sköna kärlek och hennes väsende
får hoppet att slå rott i mitt inre.

Det minna sinnen upplever får mig att vilja göra henne glad
inte bara för ett tag men i all oändlig evig tid.

Att se hennes underbara gnistrande ögon
hennes leende läppar och känna hennes hud mot min kropp.

Det är något jag inte kan sätta värde på för hon är ovärderlig!

Vart enda andetag jag tar i hennes närhet känns så rent.
Ibland när jag är med henne så tappar jag min förmåga att andas.

Ja så storslagen är hon i minna ögon och i mitt sinne!
Att jag tänker på henne var enda minut varenda timme.”