Natten allt förutom ett skämt

Stjärnor och stoft det är tyst på våra loft.

Solen har under dagen tillvaron belyst.

Goda tankar och erfarenheter har ut i våra sinnen hysts.

Sommaren har återvänt nu när kvällen anlänt och vi de levande ljusen har tänt.

Nu när jag denna tanke har skänkt och jag endast lite på min fantasi har klämt

Fears of the unimaginable

Some say life can end tomorrow.
That it may leave people in sorrow.

I have seen it with my own eyes.
Felt how my veins froze to ice.

It’s hard to take it all in bite sized.
To shake free, see whom and what matters.

Will the emotions I had still be clear?
If one day I'm suddenly not here.

Have I said all that I really wanted to say.
May I calm to rest lay or will my soul be in dismay.

Yes I know, Still it's all undecided,
But I have this fear, and I just can't hide it.

This life might be in seconds limited.
But with all imagination it’s infinite.

So I see a need to priorities and be nice.
Plant a seed of joy where it really counts.

Let go of all troublesome doubts.
Because, I already know what matters in the end.
And what I want to defend.

Here we go again

I have set a lot of things aside.
Because I'm gonna' take you for a ride.
Towards the never ending sunset.
I have let go of my safe line.
For a bet like this it was time.
It feels like its right here in my spine.

You make me free

Liberate med from everyday life.
Take me for a flight.
Give it all a fight.
Sometimes I may not see the light.
But I know that you have it in you to make it all right.
Because when it's you its all in sight.

Tåget

Klick klack klick klack
det är det distinkta dånet från tågets hjul mot spåren.

Kvällen blir till natt.
Tic Tak Tic Tak

Som en sax klipper sig loket med passagerare sig igenom landskapet.
Klipp Klipp Shhhhh

Tut Tut, pshuuu
Inte ett damm inte ett stoft lämnas oberört av denna skugglösa färd.

Klunk Klunk, Dunk Dunk.
Lämnar den mig vid ett mål full av flärd

Håll mig tätt

Det är när man träffat någon som gör så man känner sig trygg,
när alla smärtor lättar från ens rygg.

Som alla rädslorna man undertryckt vågar komma fram och översköljer en.
Nästan så att dem fullständigt döljer en.