Randomness.

My borderline screams:
"You won't be fine
Its time to run.

This wont be any fun!"

My Heart is screaming:
"Go for it
this is gonna be a hit.

It will last longer than a bit."

My Shrink is Whispering:
"This is not to bright."

Maybe he is right.

My Soul is Whispering:
"I feel similar tones
are there any buried bones?"

Rants about livet.

Varför lägger jag aldrig märke till sådant
som senare känns viktigt.
Är sådant verkligen på riktigt?

Tankar som dem här.

Jag vet inte ens om dem mig klär.
Men jag vill inte från detta vara isär.
Kan man se var sådant bär.

Eller är svaret inte så där,
gyllene och enkelt.


Ibland gömmer jag mig bakom
en feg karaktär.

Ja Fredrik han bara flyr fältet
när det illa eller bra bär.

För rädd för att leva livet
och aldrig taga något för givet.

För när något kan gå bra
då kan det oxå gått åt skogen.

Fast än man är 100 procent åt målet
trogen.

Men varför vara negativ när
man inte har synat den andras giv.

Det är ju ändå mitt liv.

Under my burning head.

You are the sparkle in my world
making it sprinkling clean.

Shaking it to the core
having me think its not a bore.

Nothing else can now be seen
far or beyond.

You are my cure even if you
are not truly pure.

How can I be this sure
that I want to hold your hand?

Make you truly smile
more then a while.

Believing together
life won't ever be bland.

Maybe this is a confession
to worlds I could never say.

Lessons learned, but I could not
let them to rest lay.

The end to say.

I called you to say,
keep away.

Because you're not going,
to stay.

Thus my goal is clearly
to your heart slay.

Let your blood over a
wall spray.

So I can my emotions to
rest lay.

After my suicide found in
a pile of hay.

I be may...

(Note: This is a work of fiction, not a suicide note nor is it a threat.)