En vädjande vision.

Om du var en fisk som simmade fritt i dem sju haven.
Då hade jag satt mitt hjärta på en krok av guld.

Sänkt det till havets botten och sjungit min finaste sång.

Hoppats på att du hör den och blev intresserad.

Om du kommit för att inspektera vad det var
då hade jag sänkt mig själv ned längs linan.

Tagit loss hjärtat och skänkt det till dig.

Ack jag vill inte fånga dig på en kroka av guld.

Då vore du inte längre fri och din skönhet hade försvunnit.

Jag vill ge dig det som jag anser är ditt.

För att om hjärta mitt icke kunde skänkas bort
då hade jag endån klarat mig utan det.

För ett hjärta utan mottagare är som en värld utan luft.
En himmel utan sol och måne.
En värld utan hopp.

Jag vill inte sätta dig på piedestal.
Men jag visar dig gärna bergets topp.

Du behöver inte ta emot min gåva.
Vänder du så inte längre jag står här.

Då det åter på resa bär.

En vision.

Så har mitt hjärta ingått i någon hemlig pakt?
Stod jag inte på min stora försvarsmur i givakt?

Invaderad av något okänt som inte mig har skrämt.
Som tassat in på blommande bomullstuvor.

Jag söker igenom mitt stora rike.
Har jag för funnit något utav dess like.

Trevande och bländad av ljuset
vandrar jag långsamt runder.

Tror att jag har skymtat något sådant här innan.

Något har under min vandring prytt mitt golv med blommor.
Av alla de slag, tussilago, blåsippor och orchider.

Är detta en förberedelse på hjärtats dag.
Kommer det att slå flera slag.

Men synen min den är vag.
Det kanske ännu dröjer ett tag.

Spegel spegel på väggen där.

Jag vill sjunga ut det stort och starkt
men det finns ingen som lyssnar.

Men jag står här och låter orden glida
sakta sprider dem sig när det mot kvällen lida.

Sittandes i min vrå tänker jag på ett nummer som kan bli två.
Bara så du vet så tänker jag aldrig säga hejdå.

Lutandes ut ur mitt fönster står jag på tå.
Inte heller tänker jag låta dig gråta under himlen blå.

När nu vinden mjukt fläktar mot mitt ansikte och minnen återge.
Vet jag att jag aldrig någonsin kommer vilja dig överge.

När jag nu lutar mig bakåt och ser ut över det så magnifika.
Ja då vet jag att jag aldrig någonsin vill dig svika.

Då jag ser mig själv i spegeln så tänker jag inte ljuga:
”Jag är ej en överman men jag hoppas ändå att min kärlek kan duga”

Väntan

I väntan på något bra så tickar varje sekund
som om den vore en timme

I stunden då man tror att det inte är långt kvar
så ser man världen gå förbi i slow motion

Men vad gör man när man bara kan vänta
och stå som en åskådare till ett händelse förlopp

Kan det då skada att ta initativet
och ta sig varmsamt framåt?

Dem säger att den som väntar på något gott
han väntar aldrig förlänge.

Men händer det verkligen något
när man bara står stilla här så länge?

Men jag har bestämt mig
att man kan vänta och gå.

I never told...

I never told anyone about my fear of being rejected.
I never told someone that i sometimes hide from my pain.
I never told that person that i at times rather run then fight.
I told her to leave me alone, but it was all a lie, cause I was afraid to get to close.
I never told her that she finaly got thru to me and made me see where i went wrong.
I should have told myself to be true.

Hemma

Var är hemma?
Är det där man bor, eller
där man trivs?

Kan det vara där man känner sig trygg, eller
där man hämtar all sin glädje?

Platsen jag sitter på nu är min borg,
men mera glad jag mig känner på fart igenom ett torg.

På resande fot jag trivs för då jag är i mitt esse
att resa och se nytt är nog ett stort intresse.

Förståelse

Jag har letat och funnit målet
men kvar återstår resan.

Den kan vara lång
eller möjligt ack så kort.

Men jag ser med mina ögon klart
att den redan har tagit fart.

Ett steg fram emot ett nytt möte
så möjligtvis jag kan nå det jag sökte.

För jag känner djupt i mitt hjärtas sköte
att jag en gång i tiden från detta löpte.

Inte mera jag från detta kommer fly
för nu min tanke på det är tung som bly.

Svallande Kännslor

Svallande känslor så starka som eukalyptus doft
Vilda och springande spår i rött stjärnstoft
En snabb marsch igenom vardagens torft

Tankar som översvämmar alla minna sinnen
Det hjärtat som slår bakut just i denna timmen
Hoppet som önskar med detta skapa ny minnen

En eufori nyanserad av alla regnbågens färger
som med klarhet underverket tydligt återger
för jag tror mig nu veta vad jag i henne ser

Framtiden

Mitt hjärta det bulltar och det slår
Men jag går inte varsamt på tår

Jag vill veta mer av det jag ser
Då jag nu sitter här och ler

Lugnet har åter infunnit sig
och nu gäller det bara mig

I väntan på något speciellt
Så känns allting potentiellt

Möjligheterna ligger framför
Då dået icke längre mig stör

Morgon

Hennes pose framställde en mystisk skuggning över rummet när hon stod där i morgonskenet och lutade sig ut genom fönstret.

Alldeles nyvacken beundrade minna ögon den konturen som syntes mellan solens strimor.

Bandit

Och hennes skönhet bländade mig totalt
trots att jag med all min kraft försökte motstå
då min blick den föll mot henne så hårt
att jag lika gärna kundat vara en enarmad-bandit

Straight

Mindlessly i indulge myself in sweet little lies
woven under the candle light of illuminated fire
i want to fall along a path of dire straits
but what if this was fate and i lost faith

Fjädrar

Med fast grep håller jag mig kvar
bakom skymningens standard
Rädslan att låta flagan falla
Min gallions figur slå i marken
Den är så stor och tung
Hållandes i flyktiga fjädrar
Har minna händer frösit fast

Likt papper

Med min blick klär jag sakta men säkert av lager
för lager av den skrud som beklär din själ.

Ut över världen strålar de kristall liknande elementen
som din själ har lagts på som grund.

Sakta simmande i dess ljus
gör jag allt för att få dessa att lyssa starkare
genom till sjänkt glädje.

För den glädjen du sjänker mig är beständig
och ger en kännsla av att vara oändlig.

Det gör dig värd allt gott som kommer din väg.