söndag 6 december 2009

Oberörbart

Glädjen som motas av hjälplösheten.
Ord som hänger löst men inte ger någon tröst.
Då trösten är något någon annan måste förlösa.
För att orden inte ska hänga ont lösa.
Då man förstummad är i en sådan sits.
För att man inte kan säga dem orden själv.

Det är inget vits.
Meningslöst och förvärrande,
hade sådant varit.
Oberörbart och obekvämt äro känslan.
Ja till och med fylld av ängslan.

Inga kommentarer: