Blood Of The Enemy

Satt och låste en låt text funderar på att recensera den imorgon. ^^

I stagger and fall in the alley bleeding profusely,
Spattering everywhere.
The war I just fought
Has left me mutilated, gaping wounds
I can't get this hated blood off me.
Peeled back flesh this putrid aroma besets me.
Choking on blood stained vomit.
Cornered and stricken, I fought with the violence
And hatred bred into men.
Blinded by anger, numb without fear
Let the enemy come.
Lungs feel like there going to explode.
Breathing fire.
This violent struggle
Has left me disarrayed and forgotten.
Painful images flaring across my mind
Where are they?
Where am I?
I am left here dying all alone.
Feel my pain.
Why did no one help me kill this enemy?
Why?
Why?
Is this world really out to get me?
Leave me be.
Suffer in silence, I can't explain why
We chose to fight.
The wounds I've sustained, ignore all the pain
But I can't be alright.
Wrists feel like they were split wide open
Like the scars all over my chest.
Razor blades scattered all over the ground
And I am the only one here.
I have lost this battle must embrace death.
Who ever did this to me Is really going to pay with their life.
Loss of blood really starting to get to me
Getting dizzy.
I can't believe it will end this way.
The light is starting to fade,
Mental pictures of my life going by, an ugly sight.
Now I lay reflecting on how I've defeated
Mankind's worst enemy.
Himself.

Släktens anor

Bortom alla förglömda dalar.
Gömd i dess stora kungasalar.
Viskade maror som talar.

Om det som försvann.
Bortglömda fanor med flera anor.
Förlorade prinsar som följt
sina fäders fotspår och bittra bannor.

Sprida alla över drakens dal.
Där nu deras spöken går på bal.
Långt från deras nu så ampra kungasal.

Deras söner fördömda
att i samma spår vandra.
Men inte endast deras förfäder kan man klandra.
För man själva väljer i vilka spår man vandra.

Där sådant inte existerar.

I en oändlig värld där intet icke existerar
där tomhet bara är något vi inte kan beskriva.

När solen inte går ner utan blir cirkulerad
där mellan alla inten så som jord, himmel och rymd.

Här vandrar vi alla runtikring och ser ingenting.
Bländade av rädslan att bli med grymhet svikna.

Vi ser hellre bort, höger vänster eller bak än fram
skrämda av den hiskeliga fart vi trycks framåt i tiden.

Men vem vågar köra med förbundna ögon egentligen?

Vitögat

Jag står och ser sanningen i vitögat.
Stirrandes i flertalet timmar.
Så att den nästan limmas på näthinnan.

Flertalet gånger har jag ståt så här
och låtit blindheten på minna ögon falla.

Iskallt och torrt är hur det känns.
Men beskådar jag verkligen sanningen,
har den en speciell lukt som talar för sig själv?

Nej! Den har inte ens en självklar färg
som vi alla kan enas vid samma bord om!

Man tror att den ska sitta där långt upp i ens märg.
Att den ska viska i ens öra när den står framför en.

Men ack nej!

Endast du vet vad din sanning är och icke jag.

Skymning

Vi var en gång så nära, men nu är våra skymningar av olika färg.
Orden som aldrig nåde fram, missförståndet som blev så stort.

Jag lämnades ute i kylan under den mörkblå himlen.
Mitt enda sällskap var månens gula dunkla ljus.

Långt borta i främmande land jag vandrade utan något mål.
För det mål jag hade det från mig du tagit.

Stående på en bro såg jag molnen segla förbi i vattnets spegel.
Känslan att vilja segla iväg med dessa blev allt starkare.

Men nu när våra skymningar har olika färg så är priset allt för högt.
Du kommer endast blott bli en avlägsen skugga på min skymning.

För nu är natten över och den är sedan länge utbytt mot livets gryning.

Försvinnande

Blodet droppar från taket och salt har ströts i mina sår
jag ligger inte på bår och det gör ont i minna lår

droppe för droppe rinner ner över mitt ansikte
det ekar i min skalle medans jag lyssnar på trallen
från djupt glömda fåror och skåror i mitt psyke

händerna har redan domnat bort efter alla tagen dem gjort
kvar finns bara en illande kännsla av fingrarna som en gång rörde sig
min nässa förmedlar fortfarande luktsinnet i all sin full function
men jag vill heldre minnas alla de goda dofter och inte denna unkna stank

paralyserad ligger jag nu på golvet med en blodpöl som kudde
jag hade heldre semestrat på en solig udde

Bortom mig hör jag gnisel och skrik mitt liv kommer aldrig mer bli sig likt
För i taket hänger mitt hjärta fullt av smärta och drar tagtråd igenom min kropp

jag kan inte alls förmå mig att sätta stopp för detta är slutet på mitt lopp

Hon är bortom all perfection
men på minna tankar ger reflection
inte någon billig reproduktion
Hennes tankar är helt unika
Icke ofta minna allt för olika
Målade med annan färg och nyans
Dock ej som att jaga egen svans
Full av ärlig självdistans
Bärandes på ett leende
som jag ej trodde fanns
Full av omtanke så galär
Underbar karisma som henne klär
Jag tror jag är i henne kär
hoppas jag inte gör henne förnär

Tillsammans med er folk jag möter
lär jag känna mig själv och skapar
och får självinsikt.

Jag har valt att leva vidare för att se
vad världen har kvar att erbjuda,
För även i de vildaste vattenfall
så kan skummet stå kvar på ytan.

I en värld där icke någon sol skiner

där sitter jag just nu på en stol.
Bakom mig känner jag hur något rör sig
Illande längs min svettiga hud.
Mörkret har slått över min omgivning
endast några kalla dunkla strimmor av ljus
kan skönjas på väggen framför mig.
Där dessa små strålar slår ned
ser jag hur någon smort in dem med lort.
Fortfarande denna tryckande känsla
jag över det som bakom är ängsla.
Blodet rinner längs min baksida
Jag tänker humoristiskt
”Så kan det gå när någon slår er med en långdistansskida”
Men jag är ju den som fått ett stort rågat mått
Finns det någon gud så, hur fan gav hon mig denna lott?
Ibland önskar jag att jag var en riktig stropp en kejsare på berget topp.
Men detta ej heller hade ändrat dessa händelsers förlopp.
Sakta känner jag hur någon hugger tag i min arm
Jag önskar att mitt hus hade ett larm
För vem hade stannat kvar när brottslingen kom
om han bar på blodig bågfil och tång.
Medans han nynnar på mördarens sång.
En grym visa som går i takt till hans gång.
Nu tar jag inte flera kliv
Då denna allt tagit mitt liv.

Jag hoppas

för drömmar är allt jag har
jag står här stilla kvar
något på hoppet tar
men jag fortfarande på det spar
Min tanke i denna timma är klar
faststäld på någon väldigt rar

Jag hoppas
för det är det ända jag kan
jag mig förmår
att efter drömmar stå på tår
men jag får på krafter spara
så jag kan till tidens slag
hoppa trots ojämnt underlag

Jag är rädd men det är en underbar räddsla.

Så storslagen att det känns som jag faller från en oändlig höjd
utan fallskärm men med en vinge hängande längs min rygg
där glider jag genom luften som smeker mot min kind så varmt
allt jag önskar är att jag kan ta hennes hand på väggen ned
Då våra vingar bildar ett par och sida vid sida kan sväva fram i år och dagar
att turen från mig min räddsla tvagar och alla dessa såren lagar

Någonstans

Längst borta i rummet droppar vattnet
för var droppe så värker mitt huvud mer
tankarna på allt blir bara fler
Där inombords mycket djup gror dem som ogräss
Så vänder jag mitt huvud och ler
Men endast i er åsyn det förblir
För när jag tittar ner då finns det inte mer
Ett ledsamt uttryck då minna läppar och mitt ansikte ger

Nej!

Jag vill inte mer
tänker jag och det är då det sker
blodet rinner och den trängande känslan försvinner
men ären finns kvar både på insidan och nu på utsidan med
Såren blir bara fler och skamen och ångesten förblir
När ska det ta slut för jag vill jue inte mer

Vem vet inte jag iallafall.

Jag funderar just nu är det så att det kan bli så
men långt där inne i min själ så vågar jag inte tro
inte ens försöka tänka tanken egentligen
för jag vill inte förstöra något
som börjat så här bra
men vad är det som säger att det inte komme vara
och skulle egentligen göra så jag blir sårad igen
nej just det kärlek förstör inget
var för tänker jag fortfarande så här bakslaget

Det är skönt att man hittat någon som

man känner på sig inte har några krav på en
där man enbart behöver vara sig själv
och inte på något sätt behöver vara rädd

En sann vän som man kan dela allt med fast inte måste
som inte tar en förgivet fast endån litar på en
på exact samma sätt som man gör på denne

Personen i fråga utan baktanke verkar ge en sitt stöd
kanske till och med skänker detta en livsglöd

Så Omtänksam och rar är
vad som denna människa gör underbar

Varför älska henne fortfarande

vad är det inom mig som gör att
jag fortfarande när jag tänker på henne
känner sådana värma känslor så att mitt hjärta
min kropp inom ett lopp av en minut slår i tjut

Tankarna gnisslar det kvittar om jag snabbt
klär på mig hård handskarna och inut i mig skriker
SLUTA Lyssna! Sluta känna! Sluta upp med att såra dig själv
För den tanken trots hur mycket kraft jag lägger bakom
slår fortfarande mitt sinne i träldom till ångestens egendom

Varför känns det som jag står bredvid och inte gör något
som om ett tåg är i rask takt på väg mot henne
och hon står framför det glatt och inser inte att det smäller
Denna ångest för jag inte kan göra något åt detta tingest

Vänner?

Jag har träffat två tjejer
Dem verkar då intressanta

Jag är inte kär i någon av dessa
ej ens förväntar att dem i mig det lär bli

Det här är verkar möjligt en aning udda
kanske vilja att endast kludda slippa

Den ena av dem känns trevligt bekant
fast vi endast träffats på en tea kant
God och glad och inte på något vis observant

Den andra elegant fast ändån naturligt pikant
Talförd och inte på något dant sätt åtsnörd

Gemensama intressen delar dem båda kanske jag två nya vänner skåda.

Evil test :D

You Are 36% Evil

A bit of evil lurks in your heart, but you hide it well. In some ways, you are the most dangerous kind of evil.

How Evil Are You?

Misstyck gärna om vad livetsdryck har att ge
Be ingen annan göra något åt de om du inte själv är med

För alla andra kan inte alltid rå för det som blivet här i livet
Så knyt kängorna och börja gå, ack nej du behöver inte gå på tå
Hälften vågat och hälften vunnet nu när början av ditt liv du spunnet

Lågt där fram finns mycket att hämta
det är inte konstigt att för mycket längta

Men för all del låt oss inte gräva ned oss i det som varit
för om räddslan gör att du vandrar för varligt
Då blir det livet mindre saligt och allt för alldagligt

Möt hårda skrik med lugn samtals diplomatik
Gråt ut när känslorna trycker på hjärtats tältflik
Livet är jue mer komplicerat än avancerad matematik
Ditt hjärta är mjukt som guld av Tjugoåtta karat
Men låter du det vara i ensamhetens kyla blir det hårt och avrundat

Dikter om det mesta

Kärlek verkar vara ett av mina konstanta tema
men upprepas något gång på gång så blir dem tama
så nu tänker jag slå i sång på något viktigare.
Något som angränsar emot detta
Ett av ämena som endån inte är dem lätta
Engagemang är något som jag anser vara av det finaste
när någon tar sig an något med sådan inlevelse
för något som till deras intresse tycks svara
egentligen finns det inte ont om denna vara
men fragile och öm för att det har en dröms mål
det gäller att att inte vara snål med beröm
till den som använder detta till i ett projekt sy en söm för att gå i mål
En röd tråd och en strategi för att få se sin vision som ett klart dåd

Sträck ut din hand
Ta mitt hjärta
och sätt det i brand
låt inte det sluta slå tvärt

Blodet blå pumpas igenom
vart enda vrå av min kropp
inom sinom tid låt den värme få
låt pulsen gå i top inget sätta stop

för detta är bara början på ett lopp
vi kanske någon gång stanar vid kärlekens shop
men detta är snare är det när våra namn står fast i eken
bara början på ett umgänge allt annat än en lek

Detta kommer vara länge då vi tagit oss innaför känslornas stänge

Så Alexandra gick tillbacks till sitt gamla otrogna ex
Det känns ibland som man är del av ett tort högskole spex
För man kan jue ana vart det slutar och vart vattnet lutar
när allt detta åt pipan kommer skjuta
Men jag står upp redo att henne stödja
trots att mina känslor för allt det glödja
Minna sinnen säger att timmen är slagen
när jag känner det hårda onda i magen
När jag av detta sorgliga medelande på sängen blev tagen.

Blodet rinner igenom våra kärl

igenom hela vår själ

Det transporter syre
till hjärnan vår kropps styre

Föreser vår kropp med näring
så att vi kan ta oss an ting

Längs de långa venernas banor
vandrar antikroparna med försvars slanor

Med kroppens nybyggare som akut reparerar
allt som är sönder känner vi oss mycket tryggare

De tar med sig sådant av ondo
så att det av nytt kan göra till godo

Inte bara ett hydralikens under
styrt av hjärtat som slår flera hundra stunder
Blodet är ett världens under

När solen är kall

När ekot av ditt toma hjärta fortfarande klingar i takt
När du dagen efter går upp i givakt
När du inte fått allt du vill sakt

Då mörkret fallit över en bit
av en som är känslornas kit

Nu när du sitter här icke dig lik
för du fortfarande på det du tror du saknar är rik

Sen kommer solen på himlen återbli
värmen återkomma och du kan flyga som ett bi

Ibland kommer tanken

”Jag vill bara dö”

Egentligen vill man
bara ta en pause

Men livet har
inga sådana att erbjuda

Det bjuder på
ständiga utmaningar

Så varför
Vill jag dö

Det ligger väl i vår natur
som människor

Alla ska vi dö
Problemet är jue
att vi vill ha gjort så mycket
nästan så viljan blir ett måste

Viljan att göra grejer blir bara fler och fler
Medans vikten på ens axlar bara blir tyngre

Istället för att dö måste man jue ta en pause
inte från livet men från allt man vill som har blivit måsten

för vill man för mycket så måste man
har man inte några måsten så har man inte heller någon vilja

Viljan att leva det vill säga

Men om man har för mycket vilja att leva så måste man finna en väg
vägen till att inte ha vilja till att göra alla grejer man har viljat
just nu som man har gjort till måsten

Var inte rädd för att ta en pause
för det du ska göra och vill göra kommer ibland kunda skjutas på morgondagen.

Anledning

Jag, En som av någon anledning
Inte annat än vara rädd för såren
Från tidigare erfarenheter lämnat mig sargad i spåren

Jag, En som av någon anledning
Inte annat än vill vandra framåt
Orädd för de olika minnen som mig inkapabel slåt

Hon, En som av någon anledning
Verkar bära väldigt liknande spår
Av samma hemska och olidliga sår

Hon, En som av någon anledning
Verkar bära mitt hjärta på bår
och med vart ögonblick läker mina blödande sår

Kärlekens baksidor

Just nu är jag kär
Men det är jue bara jag som är
Hon ser mig som en kompis
En underbar människa
Någon som är kul och trevlig att vara med
Men bättre det än ingenting
För jag håler henne kär
Jag heldre på mina känslor bär
Så länge jag kan göra henne glad
Ge henne glada ögonblick o minnen
Hoppas att hon någon dag håller mig kär
Så att jag från henne inte behöver vara i sär
För känslorna för henne mig klär
Kärleken till henne bort jag icke kasta lär.

Jag har bestämt mig för att leva vidare, för att se vad livet har kvar att erbjuda, för i det vildaste vattenfall finns det skum som står stilla kvar på ytan.

Hon är flickan

Som får mig att le
jag med henne mig själv vill se

Om jag för henne får be
att få vara med

Om henne mitt hjärta ge
då jag lycklig kommer bli

Jag Håller av henne så högt

Dennes dröm har ej mig sökt

I en ond cirkel så krökt
Sökes det enkel kontakt

Mitt hjärta slår hårt i otakt
Ingenting hörs i tjejens trakt

Försöken att taga tillfälen i akt
faller på att hon inget intresse lagt

Trots alla fel och brister jag se
jag ser henne i all prakt

Inget elakt att inte ge mig
det vara jag med henne söker

Men jag dyker endå
för jag måste efter känslan gå
Utan detta jag själva stilla kommer stå

Kärleken kommer

Kärleken går

Våra hjärtan mötes i år
Det känns som igår

Men vid minnes tankar jag får
upplevas detta som en evighetens vår

Efter våren kom sommarens tår
regnet slog i backens fåra

Men mitt hjärta som du verkade bedåra
det led av torka med min känsloåra jag inte längre orka

Nu känns det som jag står ut vid muren på borgen borka
där muren engång knötts samman finns bara snåren

Helsingborg by night.

Himlen färgas i lila, rött och svart
skärnfylld som av horisonten brötts.

Nere i staden kör ett fåtal bilar
dem är inte en i mängden mer.

Kyllan kryper längs min rygg fast
konstigt nog känner jag mig trygg.

Denna stad en stad bland andra
längs dess gator jag vandra.

Ute vid ett hörn står en butik full i ljus
mitt ibland traffikens brus.

Tanken går djut in i mitt minne
då jag forfarande e vaken denna timme.

En tanke som är långt borta i fjärran
uplyst av omtanke så nära för dem jag håller kära.

Wait for something new

I was standing in the rain drops falling down my eyelid.
I thought it was tears cause i wanted to cry.

You stretched out your arm i took it and followed you.
Sitting right next to you and your smile made me warm.

Right there so close to you my soul began to dry.
Later you looked at me with a curious look.

When you are now not around im left with the feel of fondness.
Im awaiting the next time that i lay my eyes on you.

Jag gråter

Men inga salta tårar rinner ned längs minna kinder
Jag gråter
Inte ens en enda droppe vatten kommer ut ur minna ögon

Jag gråter
Men ingen hör mig sitta här i en hörna och bekämpa min ångest

Jag gråter
Intet kan jag förmå mig att göra något ljud ifrån mig

Jag gråter
Men endast djupt där inne under vänster sida på mitt bröst känns det

Jag gråtter
Inte på utsidan men djup inne i mitt sinne förvirrad över alla minne

Jag gråter
Inte salta tårar utan av inre ångest över vad som förgicks.

Jag sitter och sitter men inget händer.

Jag sitter här stilla i mitt rum
Runt om mig så rör sig världen
Men jag känner mig paralyserad

Kan inte förmå mig att göra något
Kvävd av det som varit

Samtidigt som jag kväver nuet
I min inaction, I min tanke

Men även genom dem tillfällen
jag någon gång lyckas göra något
Då svartar jag ner och besudlar min omgivning

Varför är jag likt en pensel dränkt i svart färg
som bara droppar och droppar när jag rör på mig

Jag behöver blekas
Förnyas och finna en ny färg att sprida.

Helst av allt en lugn blå färg
Men om icke det kan jag nöja mig med en brun färg.