söndag 28 oktober 2007

Jag är rädd men det är en underbar räddsla.

Så storslagen att det känns som jag faller från en oändlig höjd
utan fallskärm men med en vinge hängande längs min rygg
där glider jag genom luften som smeker mot min kind så varmt
allt jag önskar är att jag kan ta hennes hand på väggen ned
Då våra vingar bildar ett par och sida vid sida kan sväva fram i år och dagar
att turen från mig min räddsla tvagar och alla dessa såren lagar

Inga kommentarer: