Längst borta i rummet droppar vattnet
för var droppe så värker mitt huvud mer
tankarna på allt blir bara fler
Där inombords mycket djup gror dem som ogräss
Så vänder jag mitt huvud och ler
Men endast i er åsyn det förblir
För när jag tittar ner då finns det inte mer
Ett ledsamt uttryck då minna läppar och mitt ansikte ger
Nej!
Jag vill inte mer
tänker jag och det är då det sker
blodet rinner och den trängande känslan försvinner
men ären finns kvar både på insidan och nu på utsidan med
Såren blir bara fler och skamen och ångesten förblir
När ska det ta slut för jag vill jue inte mer
måndag 15 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar