I en värld där icke någon sol skiner

där sitter jag just nu på en stol.
Bakom mig känner jag hur något rör sig
Illande längs min svettiga hud.
Mörkret har slått över min omgivning
endast några kalla dunkla strimmor av ljus
kan skönjas på väggen framför mig.
Där dessa små strålar slår ned
ser jag hur någon smort in dem med lort.
Fortfarande denna tryckande känsla
jag över det som bakom är ängsla.
Blodet rinner längs min baksida
Jag tänker humoristiskt
”Så kan det gå när någon slår er med en långdistansskida”
Men jag är ju den som fått ett stort rågat mått
Finns det någon gud så, hur fan gav hon mig denna lott?
Ibland önskar jag att jag var en riktig stropp en kejsare på berget topp.
Men detta ej heller hade ändrat dessa händelsers förlopp.
Sakta känner jag hur någon hugger tag i min arm
Jag önskar att mitt hus hade ett larm
För vem hade stannat kvar när brottslingen kom
om han bar på blodig bågfil och tång.
Medans han nynnar på mördarens sång.
En grym visa som går i takt till hans gång.
Nu tar jag inte flera kliv
Då denna allt tagit mitt liv.