Där sådant inte existerar.

I en oändlig värld där intet icke existerar
där tomhet bara är något vi inte kan beskriva.

När solen inte går ner utan blir cirkulerad
där mellan alla inten så som jord, himmel och rymd.

Här vandrar vi alla runtikring och ser ingenting.
Bländade av rädslan att bli med grymhet svikna.

Vi ser hellre bort, höger vänster eller bak än fram
skrämda av den hiskeliga fart vi trycks framåt i tiden.

Men vem vågar köra med förbundna ögon egentligen?