Skymning

Vi var en gång så nära, men nu är våra skymningar av olika färg.
Orden som aldrig nåde fram, missförståndet som blev så stort.

Jag lämnades ute i kylan under den mörkblå himlen.
Mitt enda sällskap var månens gula dunkla ljus.

Långt borta i främmande land jag vandrade utan något mål.
För det mål jag hade det från mig du tagit.

Stående på en bro såg jag molnen segla förbi i vattnets spegel.
Känslan att vilja segla iväg med dessa blev allt starkare.

Men nu när våra skymningar har olika färg så är priset allt för högt.
Du kommer endast blott bli en avlägsen skugga på min skymning.

För nu är natten över och den är sedan länge utbytt mot livets gryning.

Försvinnande

Blodet droppar från taket och salt har ströts i mina sår
jag ligger inte på bår och det gör ont i minna lår

droppe för droppe rinner ner över mitt ansikte
det ekar i min skalle medans jag lyssnar på trallen
från djupt glömda fåror och skåror i mitt psyke

händerna har redan domnat bort efter alla tagen dem gjort
kvar finns bara en illande kännsla av fingrarna som en gång rörde sig
min nässa förmedlar fortfarande luktsinnet i all sin full function
men jag vill heldre minnas alla de goda dofter och inte denna unkna stank

paralyserad ligger jag nu på golvet med en blodpöl som kudde
jag hade heldre semestrat på en solig udde

Bortom mig hör jag gnisel och skrik mitt liv kommer aldrig mer bli sig likt
För i taket hänger mitt hjärta fullt av smärta och drar tagtråd igenom min kropp

jag kan inte alls förmå mig att sätta stopp för detta är slutet på mitt lopp

Hon är bortom all perfection
men på minna tankar ger reflection
inte någon billig reproduktion
Hennes tankar är helt unika
Icke ofta minna allt för olika
Målade med annan färg och nyans
Dock ej som att jaga egen svans
Full av ärlig självdistans
Bärandes på ett leende
som jag ej trodde fanns
Full av omtanke så galär
Underbar karisma som henne klär
Jag tror jag är i henne kär
hoppas jag inte gör henne förnär

Tillsammans med er folk jag möter
lär jag känna mig själv och skapar
och får självinsikt.

Jag har valt att leva vidare för att se
vad världen har kvar att erbjuda,
För även i de vildaste vattenfall
så kan skummet stå kvar på ytan.

I en värld där icke någon sol skiner

där sitter jag just nu på en stol.
Bakom mig känner jag hur något rör sig
Illande längs min svettiga hud.
Mörkret har slått över min omgivning
endast några kalla dunkla strimmor av ljus
kan skönjas på väggen framför mig.
Där dessa små strålar slår ned
ser jag hur någon smort in dem med lort.
Fortfarande denna tryckande känsla
jag över det som bakom är ängsla.
Blodet rinner längs min baksida
Jag tänker humoristiskt
”Så kan det gå när någon slår er med en långdistansskida”
Men jag är ju den som fått ett stort rågat mått
Finns det någon gud så, hur fan gav hon mig denna lott?
Ibland önskar jag att jag var en riktig stropp en kejsare på berget topp.
Men detta ej heller hade ändrat dessa händelsers förlopp.
Sakta känner jag hur någon hugger tag i min arm
Jag önskar att mitt hus hade ett larm
För vem hade stannat kvar när brottslingen kom
om han bar på blodig bågfil och tång.
Medans han nynnar på mördarens sång.
En grym visa som går i takt till hans gång.
Nu tar jag inte flera kliv
Då denna allt tagit mitt liv.

Jag hoppas

för drömmar är allt jag har
jag står här stilla kvar
något på hoppet tar
men jag fortfarande på det spar
Min tanke i denna timma är klar
faststäld på någon väldigt rar

Jag hoppas
för det är det ända jag kan
jag mig förmår
att efter drömmar stå på tår
men jag får på krafter spara
så jag kan till tidens slag
hoppa trots ojämnt underlag

Jag är rädd men det är en underbar räddsla.

Så storslagen att det känns som jag faller från en oändlig höjd
utan fallskärm men med en vinge hängande längs min rygg
där glider jag genom luften som smeker mot min kind så varmt
allt jag önskar är att jag kan ta hennes hand på väggen ned
Då våra vingar bildar ett par och sida vid sida kan sväva fram i år och dagar
att turen från mig min räddsla tvagar och alla dessa såren lagar