Spegel spegel på väggen där.

Jag vill sjunga ut det stort och starkt
men det finns ingen som lyssnar.

Men jag står här och låter orden glida
sakta sprider dem sig när det mot kvällen lida.

Sittandes i min vrå tänker jag på ett nummer som kan bli två.
Bara så du vet så tänker jag aldrig säga hejdå.

Lutandes ut ur mitt fönster står jag på tå.
Inte heller tänker jag låta dig gråta under himlen blå.

När nu vinden mjukt fläktar mot mitt ansikte och minnen återge.
Vet jag att jag aldrig någonsin kommer vilja dig överge.

När jag nu lutar mig bakåt och ser ut över det så magnifika.
Ja då vet jag att jag aldrig någonsin vill dig svika.

Då jag ser mig själv i spegeln så tänker jag inte ljuga:
”Jag är ej en överman men jag hoppas ändå att min kärlek kan duga”