En vädjande vision.

Om du var en fisk som simmade fritt i dem sju haven.
Då hade jag satt mitt hjärta på en krok av guld.

Sänkt det till havets botten och sjungit min finaste sång.

Hoppats på att du hör den och blev intresserad.

Om du kommit för att inspektera vad det var
då hade jag sänkt mig själv ned längs linan.

Tagit loss hjärtat och skänkt det till dig.

Ack jag vill inte fånga dig på en kroka av guld.

Då vore du inte längre fri och din skönhet hade försvunnit.

Jag vill ge dig det som jag anser är ditt.

För att om hjärta mitt icke kunde skänkas bort
då hade jag endån klarat mig utan det.

För ett hjärta utan mottagare är som en värld utan luft.
En himmel utan sol och måne.
En värld utan hopp.

Jag vill inte sätta dig på piedestal.
Men jag visar dig gärna bergets topp.

Du behöver inte ta emot min gåva.
Vänder du så inte längre jag står här.

Då det åter på resa bär.