Att insupa

Jag öppnar ögonen och det är då det sker.
Jag gör så mycket mer än bara ser.
Jag noterar registrerar och insuper
denna visuella verklighet.


Ett mirakel ett underligt spektakel
som jag delar med många fler.

Jag vill ha mer och mer.

Snälla livet efter detta jag ber.


Det är en självisk önskan,
som i minna händer bara
Jag kan se till att det av blir mer
och avnjuta denna grönskan.

Beyond all of this that i say. Kidnapp me but don't take my soul away.

I want to steal your heart away.
But I'm going to a place where I can't stay.
I can't hold it, because my hands are to slippery.
From trying to catch the emotions that went astray.

Behind a world of logic under a sky of feelings.

I want to rob your heart away.
But I will not my old daemons slay.
I can't let go, because then the shield is lost.
From an overwhelming storm of emotions in decay.

In a Split second of a mind.

I want you here,
come and stay near
No please not so close!
Why can't I see clear?

I want to feel safe,
come and hold my hand.
No please don't touch me!
Why do i feel this bland?

I want some warmth,
come and give me a hug.
No please keep away!
Why Do I feel this astray?

I want to kiss you
come closer baby.
No please give me some space!
Why can't I find my ace?

I want to run and hide.
Don't follow me to that place.
Catch me before I'm on a different side!
Do I really wanna go away?

Incomplete and cold.

I look into her eyes,
But all I can see is your smile.

I feel her touch,
But all I can think of is your hands against mine.

She walks behind me,
But when I turn around I wish you where there.

I hear her voice,
But all that I have in my mind is your words.

I'm no longer myself,
But I'm all that I can be, When you are not here with me.

My thoughs are no longer my own,
But I hope you have to a happy place flown.

Tjuvens saga.

Det var en gång en liten flicka, som bar på en bricka full av alla världens under.

Dem hade följt med henne hela hennes liv, kliv för kliv.
En dag, när flickan kände sig extra svag, då kom en tjuv förbi och såg henne bära på alla världens skatter.

Natt efter natt, satt han och planerade hur han skulle ta dem ifrån henne.
När det väl var dag så var han så trött att han inte riktigt såg vart han gick, men han följde flickan med sin blick.
Ack han kunde inte förstå att ingen redan tagit det från henne, när hon vandrar runt med det bara så.
Dag efter dag, såg han hur flickan gick igenom staden, hon verkade varken glad eller ledsen.
Men sen en dag så kom ögonblicket han hade väntat på han steg fram till henne och gjort en elegant gest, tog brickan och red av till häst.
Sedan den dagen vandrade han från gata till gata för att försöka hitta en plats han kunde sälja all världens rikedom

Men han kunde aldrig förmå sig att göra det, för den var inte hans, och ingen kunde betala det pris den var värd.
Någon följde i hans spår, tippades på tår.
Han började sakna dem dagarna han enbart jagade denna skatt, vad gör flickan nu och saknar hon den var natt?
Skatten såg inte ett dugg ut som den gjorde då första gången när han bar på den.

Han gick den natt han fick denna uppenbarelsen till sängs, och drömde en dröm
Om hur han dansade i en stor sal, hur han stod i änden av en stor stor lokal.
Hur skatten den vart borta, och hur han än en gång hade ett leende på sina läppar så korta.

Så vad gjorde han nu?

Han vandrade gata ut och gata in, i folkets vedervärdiga stim, han kunde inte hitta den han sökte, flickan som en gång denna skatten skötte.
Vandrandes i flera dar och flera nätter tills han somnade in på en bänk till ljudet av kastanjetter.
När han vaknade till igen så stod flickan där, som på skatten en gång så underbart burit.
Hon hade följt hans steg ändan sedan den dagen. Han försökte ge tillbaka skatten men hon ville inte ta emot den.
Hon hävdade att han var ämnad at bära den.
Då föreslog han att dem båda kunde bära på den tillsammans och det gjorde dem.

Gata ut och gata in, igenom folkets stim, skatten som aldrig existerade men i deras sinnen spatserade.
The End ^^

Återbli fri

Jag traskar längs en snitslad bana.
Fälten och naturen kring
den stig jag vandrar på brinner.

Rädslan att traska där igenom är enorm.
Borta på andra sidan så går världen vidare.

Mina drömmar är alltid dem samma.
De spelas bara ut på olika plats.
Jag sitter vilades i en frodig oas.
En annan framför ett ståtligt palats.
I ytterligare en beskådar jag en stor fruktklase.
I alla dessa står du vid min sida.

Turlig en så har alla regler kvar sina undantag
ibland så känner jag mig stark och inte svag.

Då i en av de här drömmar så lutar jag mig mot en ek
och ser ut över en himmel som är allt annat än blek.

Där svävar du i luften och flyger fritt.
Tänkandes med ett leende på läpparna
så här önskar jag att det hade blivit.
Med armarna rakt ut i vädret så seglar du förbi.

Självmords spjut.

Lutades mot en vägg
andas jag ut
minna lungor de äro fyllda av rök.

Det känns som gång på gång
efter vart bloss
en gnutta av mitt liv andas ut.

Ville leva ett liv
utan gränser
fri från allt
utan att se något slut.

I denna dimman ser jag icke
hur världen
den glänser
bländad av allt förfärligt stök.

Bärandes på solglasögon denna
mån täckta vinternatt
tar jag mitt liv
puff för puff.

Allt kanske inte går
som man önskar,
Varför kan jag inte
se hur det grönskar.

Stel och frusen
nu släkte dem alla ljusen.
Glöden faller till marken.

Slutet på cigaretten
mitt enda självmords spjut.