Tjuvens saga.

Det var en gång en liten flicka, som bar på en bricka full av alla världens under.

Dem hade följt med henne hela hennes liv, kliv för kliv.
En dag, när flickan kände sig extra svag, då kom en tjuv förbi och såg henne bära på alla världens skatter.

Natt efter natt, satt han och planerade hur han skulle ta dem ifrån henne.
När det väl var dag så var han så trött att han inte riktigt såg vart han gick, men han följde flickan med sin blick.
Ack han kunde inte förstå att ingen redan tagit det från henne, när hon vandrar runt med det bara så.
Dag efter dag, såg han hur flickan gick igenom staden, hon verkade varken glad eller ledsen.
Men sen en dag så kom ögonblicket han hade väntat på han steg fram till henne och gjort en elegant gest, tog brickan och red av till häst.
Sedan den dagen vandrade han från gata till gata för att försöka hitta en plats han kunde sälja all världens rikedom

Men han kunde aldrig förmå sig att göra det, för den var inte hans, och ingen kunde betala det pris den var värd.
Någon följde i hans spår, tippades på tår.
Han började sakna dem dagarna han enbart jagade denna skatt, vad gör flickan nu och saknar hon den var natt?
Skatten såg inte ett dugg ut som den gjorde då första gången när han bar på den.

Han gick den natt han fick denna uppenbarelsen till sängs, och drömde en dröm
Om hur han dansade i en stor sal, hur han stod i änden av en stor stor lokal.
Hur skatten den vart borta, och hur han än en gång hade ett leende på sina läppar så korta.

Så vad gjorde han nu?

Han vandrade gata ut och gata in, i folkets vedervärdiga stim, han kunde inte hitta den han sökte, flickan som en gång denna skatten skötte.
Vandrandes i flera dar och flera nätter tills han somnade in på en bänk till ljudet av kastanjetter.
När han vaknade till igen så stod flickan där, som på skatten en gång så underbart burit.
Hon hade följt hans steg ändan sedan den dagen. Han försökte ge tillbaka skatten men hon ville inte ta emot den.
Hon hävdade att han var ämnad at bära den.
Då föreslog han att dem båda kunde bära på den tillsammans och det gjorde dem.

Gata ut och gata in, igenom folkets stim, skatten som aldrig existerade men i deras sinnen spatserade.
The End ^^