Självmords spjut.

Lutades mot en vägg
andas jag ut
minna lungor de äro fyllda av rök.

Det känns som gång på gång
efter vart bloss
en gnutta av mitt liv andas ut.

Ville leva ett liv
utan gränser
fri från allt
utan att se något slut.

I denna dimman ser jag icke
hur världen
den glänser
bländad av allt förfärligt stök.

Bärandes på solglasögon denna
mån täckta vinternatt
tar jag mitt liv
puff för puff.

Allt kanske inte går
som man önskar,
Varför kan jag inte
se hur det grönskar.

Stel och frusen
nu släkte dem alla ljusen.
Glöden faller till marken.

Slutet på cigaretten
mitt enda självmords spjut.