Sådant är allt inte.

Du kom över en stig
bortom denna tid.

Du vandrade rakt in
Innanför min mur.

Jag lätt dig fritt
vandra i min bur.

Du hängde inte jackan i tandburen.

Jag glades ändå
du spridde överallt glädjespån.

Men nu när du lämnat
och världen har rämnat.

Så vill jag inte
Städa den röra du skapat.

Jag har trillat
mina knä har skrapats.

Ingen chans
Ingen dans

Fortfarande var hela
världen ur balans.

Men plötsligt slog dörren upp
jag trodde jag hade fått krupp

Större delen av spånen
ja de blåste väck.

Så aldrig kommer jag
vrida klockan tillbaks.

För jag har vinden
bakom min rygg.

Springer jag framåt
då känner jag mig trygg.