Över planeter och och stjärnor.
Vandrar minna tankar små som atomkärnor.
Dem kolliderar och skapar större explosioner.
Som legioner vandrande framåt över en äng
mullrarar det i min skalle.
Jag hade mycket häldre suttit och en nalle kramat.
Än att sitta här och känna mig trött och matt.
För jag är så trött på att leka tafatt.
Fast så är det säkert när man jagar världens dyrbaraste skatt!
söndag 25 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar