Calling out

Give me a chance to get to know you better.
I could write you a letter full of light and gloom.
Cause I so dearly want to set you abloom.
Takeing it slowly one step at a time.
I dont want to be a mime or a slime.
But i would do everything to make you never regret it.
Even if I really don’t know where it could end.
I truely would like to you this letter send.
Maybe you will become a close friend.

Dessa eviga drömar

Drömmar som strömmar igenom min kropp var natt.
I dess sömmar ser jag alltid samma sak.

Visionen och syner om hur jag en dag blir kär igen.
Ansiktet är inte klart men visst vore det underbart.

Ibland känns det som om jag har en hum om vem det kan vara.
Kommer jag igen klara av att hantera sådana känslor?
Frågan ekar i min skalle.

När det kommer så måste jag ge det en chans.
Inte bara sitta och titta på distans.
Eller fly ut till ingenstans.

Dem orden

Dem orden som är så tunga att bära på
men endån så fluffiga och goa.

En kännsla av att bära ett fyrverkeri inombords
som man delvis kan på nära håll beskåda.

Samtidigt som dem är så enkla
så är dem så svåra att lägga på sin tunga.

Fast man säkerligen helst av allt vill dem för hela världen sjunga.

Tillbakablick

Folk påstår att jag har ordets gåva.
Men när det verkligen gäller,
då vet jag inte vad jag ska säga.
Då känns det som jag nästan blivit stum.

Jag tänker att det ska sägas när tiden är inne.
Dem orden som är så tunga att bära på
men endån så mjuka och fluffiga.

Men varför flyter dem inte bara ut så lätt.
Även fast det antagligen vore rätt.

Jag hoppas nästa gång jag står där
och verkligen vill ytra dem att jag säger dem på ett knepp.

God morgon

Morgonen här nu gryr
Oj det är nästan så att man solen skyr
Tankarna till annan plats flyr

Sovit endast ett par enstaka timma
känns lite som hjärnan har börjat simma

Räddaren i nöden är här
Kaffe bland flera andra saker som jag håller kär

Funderingar?

Om man inte kan sluta tänka.
Låta sinna tankar vila på en sak.

Om man inte kan sluta sakna.
Känna tomhet när en sak inte är där.

Om man inte kan sluta hoppas.
Att den också tänker sådär.
Är man då kär?

Dem tankar

Tankar som bara flödar och rinner ut på annat håll.
Bilden av paradis som flytter förbi fönstret.
Vinden som lungt blåser iväg till fjäran land.
Andetaget som uteblir och pausar ens världen.
Blinkningen som omdelbart slukar ens själ.
Ögonblicket som man går hand i hand.

Ett pris på detta kan icke sättas.
Den tidpunkt då två hjärtan möts och slår band.