En vind så klar en himmel så bar.
En tanke så som är helt underbar.
En bubbla av glädje som verkar snubbla bort.
Ett hopp så långt i ett utrymme som känns så trångt.
Ett avstånd så långt.
En mur så hög, in i en bur man flög.
Till en värld som inte dög.
Ett leende så stort, som man inte ville skulle gå över fort.
Värme så kall att man lika bra kunde ha sovit i ett stall.
Ett väg där man ibland inte ens kan höra en knall.
En vilja som vill väl, skänker en lilja till ens själ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar