Som små små små, myror som bygger sig ett bo
vandrandes längs en luftig sommaräng.
Så känns det när man tänker på att ligga och hålla om dig,
kanske på en ny bäddad säng.
Inte säga ett ord bara låta tystnaden tala för sig själv
när hjärtat slår hårt och går i revelj.
Längtan blir ju snart verklighet, ja
ögonblicket när jag får känna mig trygg i din närhet.
söndag 20 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar