Livet före Efterfesten.

Bortom skyarna, långt ifrån alla de ensamma byarna
där beslöjas längtan
av flertalet gyllene trådar

Ingen där att bedåra denna kristallklara vision,
en mystisk karta
full
av hopp och underbara mål

Den, en naiv avbild av en värld,
som är allt för snål
För i tiden brände man det man inte ville veta av
på bål,
nu man dränker sådant i alkohol
på någon ytlig förfest

Ursäktad för allt
så länge man inte kunde rå för det
Är man endast berusad på livet,
så bär man det fulla ansvaret

Trots att efter eget sinne så satte man i sig en pinne

Inte bara två,
för om inte livet kan ge
så är det allt för få

Man får icke uppleva livets hjärtliga
och fridfulla efterfest,
för just här och nu
finns allt det där som gäller mest

Allting kanske började i baksätet
på en beige volvo
Men himlen framför dig är klarblå,
ja, långtifrån grå

Efter regnet följde svala vinbyar
och torkade alla tårar
Med dem så blåste
all ångestfylld framtidsskräck väck

Vändningen kommer,
dörrarna slårupp
ljuset strålar in.

Varenda dammråtta flyr,
längs golvet vandras det med mjuka steg

Självmordspilot.

Jag en självmordspilot som flyger genom vardagen.
I rask takt söker jag upp minna mål stora som små.

Sittandes i en cockpit pryd av söta mjukdjur.
På mitt bröst hänger en bragdmedalj för min lojalitet.

Genom rutan ser jag det molntäckta livet rusa förbi.
En oändlig horisont med tusentals olika potentiella mål.
Det gäller att inte vara snål så jag tömmer allt jag har på ett.

Utan att inse hur jag icke längre kan ta till reträtt.
Jag tror att allting är på topp och inget sätter stop.

Då uppenbarar sig ett berg som är av den gråaste färg.
Men allt försent jag försöker väja.

Incognito Ergo Sum

Standing on top of the rock.
Under the twilight makeing a golden vow.
Clenching my fist in self awe.
Only I, Myself can do it.
No one else has the power nor the insight.
What it takes or the fine tools.
To make my future.

I have to grab it with my own hands.
Only I, hold the will and the fortitude.
To make it so.
One day at a time.
Step by step along the line.

Ingen!

Ingen ser det.
Stolen som står på sned.
Dörren som slår på glänt.
Repet som hänger från taket.
Blicken som stirrar blint utan mål.
Såret som är så obehagligt naket.
Blodet som rinner ned över golvet.
Snaran som sakta men säkert drar runt halsen.
Knarret i golvet som inte vill ge sig.
Andetaget som enbart fylls med vemod.
Menlösheten som en fågen tagit.
Smaklösheten som fyller allt annat än ens mun.
Självplågeriet som egentligen inte har någon grund.

Ja!

Ingen ser en när man i tystnad faller mot det man tror är jordens avgrund.

Menigslöst dravel?

Med öppna ögon ser jag ut över dagen.
Det jag såg var mer än jag kundat tro.

Var det kanske något jag innan inte förstod?
Eller viste jag det hela tiden?

Jo så är det nog.

Ibland blundar man för det man ser.
Fast det ett klart ljus sken återger.

Bortom, ängar, hav och strand

Brinande ängar av tim och tej.
Stormande hav av vatten så salt.
Flodvågor som slår hårt mot kustens sand.
Rökmoln som täcker stadens rand.
Skeppet som ännu inte kommit i hamn.
Längtan efter regnet som släcker dessa lågor.
Hoppet för stiltjet så att man kan gå i land.
Drömen om ännu en gång längs en badstrand.

Beams of dreams

I have made my decision.
When time comes; I’m going to speak my heart.
It won’t be sugar coated or filled with promises.
I’m not a man who can create sparkling miracles.
But I however am the man who will try to make the impossible possible.
I have hopes, I have dreams, that i want to spread like beams.
Though it seems that i sometimes shy away to my dismay.